Sista dagen i juli.
Nu har jag fyra (4) lediga dagar framför mig. Fyra! Fredag. Lördag. Söndag. Måndag. Syster, Jonas och Markus kommer på besök i morgon, tills söndag. Det kommer bli superkul! Ser verkligen fram emot det. =) Tycker om när det blir fullt hus och något som jag saknar mest är syster. Jag har skickat henne en önskelista också. Cider, smirnoff, aquatini och cigg. =) Det känns alltid mycket bättre om man har ett litet spritföråd under sängen. För när det krisar, så krisar det. Och då är det inte långt borta!
I morgon ska jag och Marte och kanske en till tjej ut på en ö och mysa! Först ska jag ta en sväng på gatan och hoppas på att fynda något kul! =) Skulle behöva en fotfil, mina fötter är en skräck för mänskligheten. Och så vill jag köpa en lina, måste leta lite! (normala människor tänker, kläder-smink-skor, jag tänker fotfil-lina...)
Sara, hur går det med lägenhetsletandet i gtbg? Hoppas det har löst sig.
En halvtimme kvar sen är det augusti tvåtusenåtta. GALET vad fort det går. 2064 är jag 87 år, eller hur var det? Shit vad länge vi ska leva.
Total Silence.
Total silence. Vet inte vilket som är värst, att bråka eller att leva i total silence. Har bestämt mig för att köpa plumbo i morgon, så jag kan få ta en lång dusch utan att folk blir irriterade och att det blir stopp i rören. Är det nån som tänker ta tag i ugnen eller ska man få göra allt själv? Total Silence, "It's okej for me."
arg, arg , arg!
Jag har hållt på och tvättat i källaren, bokade stugan mellan 9-14. Går och tränar kl 9.45, kommer tillbaka 11.10, springer ner i stugan för att slänga i maskin nummer 2, men där i maskinen ligger någon annan idiots tvätt. Hittar en lapp på maskinen där et står något i stilen: Jag hade bokat tvättstugan i helgen, så jag passade på att slänga i en maskin i mellan dina maskiner... OKEJ? Saken med våran ruttna jävla tvättstuga är att centrifugen fungerar inte, ändå kostar helvetet 20kr per tvätt, den blir knappt ren och är dyngsur när maskinen är klar. När man har stoppat i 20kr, så är maskinen igång i 2 timmar, men en maskin tar knappt en timme att tvätta, så det blir alltid tid över så man kan tvätta två maskiner på 1 tvätt. Den här personen som nu har sin tvätt i maskinen har alltså väntat tills min maskin var klar, sen har hon slängt i sin tvätt på min tid som fanns kvar, alltså slapp hon betala.
Här sitter jag nu i soffan och väntar på att min sista maskin ska bli klar, jag har fått betala dubbelt så mycket som jag hade behövt och jag är irriterad som fan!! Är det okej att gå ner och slänga i en tvätt i en maskin, när någon annan har bokat maskinen och sedan tvätta på någon annans pengar?? Stod inget namn på lappen, men får jag reda på vem det är så ska jag fan ta mig ett allvarligt snack med den personen. INTE OKEJ!
Annars är jag lite upprörd över lägenhets-fronten också. Johanna hade tydligen bestämt sig för att bo kvar här i lägenheten med dom andra två. Jag har letat lägenhet till oss två och hon har vetat om det. Jag har skickat mejl och lagt ner ett par timmar på att leta en lagomt stor 1a till oss, där vi betalar ca 4000 var. Sedan får jag reda på inatt att hon ska bo kvar här. Tur att jag frågade annars hade jag väll fått reda på det nästa månad av en slump eller något.
Jag ångrar ganska bittert att jag fixade den här lägenheten från första början, för det känns inte som jag har fått någopnting för det. Har alltså börjat om och mejlat på kollektiv, eftersom Johanna inte ska bo med mig. Just nu har jag bara sånn jävla lust att bara ta en lägenhet själv och skita i alla andra, men det går inte heller, det är för dyrt.
Börjar jobba om 25 minuter och tvätt helvetet är inte klart. Orkar snart inte mer.
Mamma Mia!
Har ont i halsen och det verkar inte vilja gå över, känns som det är halsmandlarna som inte har blivit bra sedan jag blev sjuk för...4 veckor sedan. Förstår inte vad problemet är?? Det gör ont när jag sväljer, det känns som mina mandlar är svälda så det blir tufft att svälja. Fast det känns inte när jag pratar mycket, eller på ett tag, men direkt jag blir tyst en längre stund så gör det gööör ont, eller när jag gäspar. Jag ger det 1 vecka, sedan får jag besöka farbror doktor!
Vad ska man tro igentligen? Mår inte bra att veta att jag ska tillbaka. Bara jag orkar vara stark och försöka lägga allt bakom mig så jag slipper falla i samma grop en gång till. Släppa taget. Har släppt men nu är det något som jag inte kan hantera längre.
Snälla, inte en gång till. Jag orkar inte!
Lägenhetsproblem.
90 år är ca 32 850 dagar. Och det är 788 400 timmar. Jag förstår inte hur länge vi ska leva. Marte kom nyss in genom dörren och det enda hon sa när jag beklagade mig över detta var: "Är det intressant sara? sedan skrattade hon.
Jag förstår inte vad jag ska göra alla dessa timmar? Jag har redan levt i ca 7665 dagar och hunnit med så otroligt mycket. Det jag inte riktigt förstår nu är varför folk stressar så mycket. Om vi nu inte dör i förtid så har vi ju bevisat gott om tid. Om vi inte hade tid och pengar, hur skulle allt se ut då?
Har lite lägenhets problem. Eller inte det heller. Vi är kanske bara lite oense. 2 av tjejerna i kollektivet flyttar ut sista aug och jag och johanna hade tänkt bo kvar. En av tjejerna som flyttar ut sista aug hade två vänner som ville bo hos oss. Det lät som en ganska fin ide, eftersom jag och johanna behöver ha två till som bor i lägenheten för att ha råd att bo kvar. Vi har två rum, ett större med 3 fönster och ett mindre med 1 fönster, vardagsrum och kök. Tjejerna som ville flutta in hos oss hade tydligen blivit lovade av en av tjejerna som åker hem i aug, att få det större rummet, för dom skulle ha med sig en säng till, för som det är nu så är det bara 120 säng i båda rummen. (vi har bott i lägenheten i ett halvår och klarat oss på det, att dela 120 säng på två.) Tjejen som äger lägenheten ringer mig, eftersom det är jag som står på kontraktet och frågar om detta är okej, att tjejerna kommer 1 sept och hyr med oss och att dom får stora rummet. Jag ringer upp en av tjejerna som ska åka hem i aug och som tydligen hade lovat bort det stora rummet, för att få en förklaring och nr till en av tjejerna som vill flytta in i sept. Det hon säger då är att hon inte vill blanda sig i det, för hon flyttar ändå ut innan dom kommer. (Bra att du redan har lagt dig i och lovat bort det stora rummet redan, när det inte ens är du som står på kontraktet eller ska bo kvar då????? Tänker jag..) Sen ringer jag upp september tjejen och hon och hennes kompis är väldigt glada att få bo hos oss, eftersom våran lägenhet har så bra läge, låg hyra och bra på många andra sätt. Jag hade fått höra att dom hade en annan lägenhet på G ifall dom inte fick den här så jag frågar lite om den, men tydligen så skulle dom bara på visning på en lägenhet på måndag. (man kan få gå på 50 visningar på en vecka om man nu tycker det är kul, men det är väldigt svårt att på boende i Olso. Så att gå på visning och att ha en lägenhet på G är inte riktigt samma sak..) Jag går rätt på sak och säger som det är att jag hade hört att dom hade blivit lovade det stora rummet, men att det var det lilla rummet som vi hyrde ut, ifall någon var intresserad. (Fattar inte varför jag ska ha det lilla rummet. När det är jag som har letat boende åt 4 personer i ett par månader, typ själv mer eller mindre och fixat lägenheten, haft kontakt med tjejen som äger den och pratat och diskuterat deposition. Jag har bott i den i ett halvår och står på kontraktet, och behöver nu ha två till som kan bo där och då är det det lilla rummet som är det rummet som gäller. VAD ÄR PROBLEMET!) Tjejen skulle prata med sin kompis och ringa tillbaka senare idag. Hon sa att det inte var lika aktuellt då kanske, eftersom dom hade blivit lovade det stora rummet. Om det är någon som ska lova henne något om hur fan hon och hennes kompis ska bo så är det absolut jag, eftersom det är jag som står på kontraktet. VAD ÄR PROBLEMET!
Om nu tjejerna inte vill ha lilla rummet, så ska jag hitta ett boende från 1 sept, helst i ett kollektiv eftersom det är billigast. Johanna behöver också en lägenhet, men jag har tröttnat på att aldrig kunna göra någonting själv utan att man måste tänka på andra hela tiden. Jag behöver en lägenhet och jag ska hitta en. Man får inget gratis i den här världen och man kan inte leva på andra människor och leva på att andra människor "fixar". Det får vara slut på att vra hygglig nu. Den enda som blir lidande av det är ju jag.
Om nu någon skulle ta illa upp efter det här så är det inte mitt fel, för jag har verkligen förklarat hur jag menar. Sen kan man ju gå och tycka att jag är barnslig, omständig och patetisk, men tacka mig när vi kanske bor i stora rummet eller när vi har en annan lägenhet. Om det fortfarande inte passar så får det vara.
Jag är inte sur, jag är bara lite matt.
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
Lasse W-Om du lämnade mig nu
Har ingen rubrik.
Väskan är packad, har lite tvätt kvar som inte har torkat riktigt, annars är jag done för den här gången. Känner mig rätt tom, orklös, ledsen, men vet inte varför. Antagligen är det gamla sår som rivs upp när man kommer tillbaka till den här staden. När jag är i Oslo så kan jag släppa allt och jag kan andas. När jag är här så känns det som att luften inte riktigt räcker till. Jag har haft två underbara veckor med showskolan gänget, det känns lite jobbigt att lämna er. Våra onsdagar på flamingo, glassätning på maxim, bilturer med sverigeflaggan och gårdagens urflippde kväll på s2. Om det är några man verkligen kan vara sig själv med så är det med er. Kommer tillbaka i höst och då får vi styra upp onsdagarna igen, annars jävlar!!! :)
Hade riktigt roligt inatt med, lite blandade känslor där också. Jag är ju så rädd för att bli kär, pratade med frida i eftermiddags och kom in på evig kärlek. Jag hörde mig själv säga att jag inte tror på evig kärlek, hann inte tänka på vad som flög ur min mun, men sen frågade jag mig själv det och nej, jag tror inte på evig kärlek, jag är livrädd för att bli kär igen. När jag tänker tillbaka på saken så vet jag inte om det är värt smärtan.
Ibland kan jag komma på mig själv att jag sitter och tänker, tänk om jag inte hade gjort det, hur hade det sett ut då? Om jag nu tänker att jag slösat 2 år av mitt liv på någonting, var det verkligen värt det? Men om man inte försöker så vet man inte. Jag måste verkligen börja tänka över mina val av killar. Det kanske stämmer som mamma alltid har sagt, att mannen i mitt liv kanske inte är längre bort än en väldigt god vän. Men då tänker jag att jag inte vill sabba den vänskapen för att se om det faktiskt kan stämma. Nu känner jag att jag börjar spåra ur.
I onsdags hamnade jag på en efterfest med ett gäng hokey killar. Kan inte nämna några namn, för det visade sig att killen hade flickvän. Jag har en förmåga att hitta killar som man verkligen inte ska hitta. Hade jätte kul, men blir lite irriterad över att det inte är första gången heller. Är det hur okej som helst att man bara flörtar med andra, när man redan är tillsammans med någon? Hur ska man kunna lita på er killar när ni gång på gång bevisar motsatsen?? Fan skärpning!! Nu menar jag inte att det bara gäller killar. Man ska inte vara tillsammans med någon om man inte kan hålla sig till den personen. Jag trodde jag visste vad kärlek var men nu vet jag inte längre. Måste bara tillägga att jag har ett samvete och att jag inte gjorde något med den här personen.
Klockan är 00:40, det jag kände i börjar har nu övergått till ilska. Varför sitter jag i 40 minuter och skriver om något som jag VET gör mig skogstokig och som får mig att slitas i stycken innifrån? Jag har skrivit det varje dag i snart 9 månader och jag skriver det igen, du är inte värd mina tårar.
Vem skulle du bli utan den där cigaretten i handen? En ilsken bitter irriterad konstant uppe i varv kärring.
Lite upprörd bara.
Showskolan är igång igen, fullt ös med 150 ivriga barn. Jättekul med ganska slitsamt åt kroppen. Speceillet när kroppen bara skriker efter att få vila. Jag tröttnar på att vila. Det hade varit en helt annan sak om man hade haft en karl som man kunde krypa tätt intill och mysa med. Men eftersom karlar medför massa problem så får man försöka klara sig utan!
En av våra vanliga pratstunder på lunchen idag var just tjejer och killar, vilka som var dom krångligaste? Jag har ju lite svårt att lita på killar och anser då att det är dom som har kommunikations problem. Och det där med att veta vad man vill, att vela sig fram genom livet, att bara ta en dag i taget och allt det där. Dom tror att dom kan köra sitt race och bara köra över allt och alla, leka med känslor och riva upp gamla sår utan att det tar skada. Men hur vore det om dom tänkte ett steg längre. Nu syftar jag inte på någon speciel, fast man kan tro det.
Jag känner att jag har tappat så mycket förtroende för så många människor den senaste tiden. Är det jag som har förändras och tiden bara står still här, eller vad är det som har hänt. Tydligen så bestämmer man inte över sitt eget liv längre, utan det är andra som gör det. "måste bara fråga", "ska fråga", "vet inte vad dom ska göra", "kanske det", "kan inte bestämma mig nu..", "jag och..".. Jag bestämmer över mig själv och bara mig själv. Jag behöver inte veta vad halva jorden ska göra innan jag kan bestämma mig hur jag vill göra.
Jag tycker det är tråkigt att förlora vänner, men dom vännerna som är mina riktiga vänner, dom förlorar jag inte bara sådär. Däremot kan jag absolut hålla med om att man kan börja tröttna på vänner som bara är vänn med en "när det passar..." . När man inte har något annat för sig så duger man, annars så finns det alltid viktigare vänner, viktigare saker.
Och till sist så är jag irriterad på att folk går och mår dåligt över hur dom mår, vart dom jobbar, vart dom bor, det mesta. Det finns en enkel lösning och det är att göra någonting åt saken. ta reda på varför man mår dåligt och ändra på det, byta jobb eller att flytta. Hur svårt ska det behöva vara? Orkar inte höra massa klagomål på saker som man faktiskt kan ändra på... Den dagen du ligger där och är döende, det är kanske en av gångerna du inte kan välja.
Jag är inte arg och jag syftar inte på någon speceill person, utan jag är bara lite upprörd över allt jag har sett, hört och upplevt dom senaste veckorna. Vart är allt påväg?
Vänskap vara inte för evigt av sig själv, man måste vårda vänskapen för att den ska överleva... Och kärlek, jag vet inte längre om det finns kärlek som kan hålla hela livet..
