Har ingen rubrik.
Varför är det så svårt?
Väskan är packad, har lite tvätt kvar som inte har torkat riktigt, annars är jag done för den här gången. Känner mig rätt tom, orklös, ledsen, men vet inte varför. Antagligen är det gamla sår som rivs upp när man kommer tillbaka till den här staden. När jag är i Oslo så kan jag släppa allt och jag kan andas. När jag är här så känns det som att luften inte riktigt räcker till. Jag har haft två underbara veckor med showskolan gänget, det känns lite jobbigt att lämna er. Våra onsdagar på flamingo, glassätning på maxim, bilturer med sverigeflaggan och gårdagens urflippde kväll på s2. Om det är några man verkligen kan vara sig själv med så är det med er. Kommer tillbaka i höst och då får vi styra upp onsdagarna igen, annars jävlar!!! :)
Hade riktigt roligt inatt med, lite blandade känslor där också. Jag är ju så rädd för att bli kär, pratade med frida i eftermiddags och kom in på evig kärlek. Jag hörde mig själv säga att jag inte tror på evig kärlek, hann inte tänka på vad som flög ur min mun, men sen frågade jag mig själv det och nej, jag tror inte på evig kärlek, jag är livrädd för att bli kär igen. När jag tänker tillbaka på saken så vet jag inte om det är värt smärtan.
Ibland kan jag komma på mig själv att jag sitter och tänker, tänk om jag inte hade gjort det, hur hade det sett ut då? Om jag nu tänker att jag slösat 2 år av mitt liv på någonting, var det verkligen värt det? Men om man inte försöker så vet man inte. Jag måste verkligen börja tänka över mina val av killar. Det kanske stämmer som mamma alltid har sagt, att mannen i mitt liv kanske inte är längre bort än en väldigt god vän. Men då tänker jag att jag inte vill sabba den vänskapen för att se om det faktiskt kan stämma. Nu känner jag att jag börjar spåra ur.
I onsdags hamnade jag på en efterfest med ett gäng hokey killar. Kan inte nämna några namn, för det visade sig att killen hade flickvän. Jag har en förmåga att hitta killar som man verkligen inte ska hitta. Hade jätte kul, men blir lite irriterad över att det inte är första gången heller. Är det hur okej som helst att man bara flörtar med andra, när man redan är tillsammans med någon? Hur ska man kunna lita på er killar när ni gång på gång bevisar motsatsen?? Fan skärpning!! Nu menar jag inte att det bara gäller killar. Man ska inte vara tillsammans med någon om man inte kan hålla sig till den personen. Jag trodde jag visste vad kärlek var men nu vet jag inte längre. Måste bara tillägga att jag har ett samvete och att jag inte gjorde något med den här personen.
Klockan är 00:40, det jag kände i börjar har nu övergått till ilska. Varför sitter jag i 40 minuter och skriver om något som jag VET gör mig skogstokig och som får mig att slitas i stycken innifrån? Jag har skrivit det varje dag i snart 9 månader och jag skriver det igen, du är inte värd mina tårar.
Vem skulle du bli utan den där cigaretten i handen? En ilsken bitter irriterad konstant uppe i varv kärring.
Väskan är packad, har lite tvätt kvar som inte har torkat riktigt, annars är jag done för den här gången. Känner mig rätt tom, orklös, ledsen, men vet inte varför. Antagligen är det gamla sår som rivs upp när man kommer tillbaka till den här staden. När jag är i Oslo så kan jag släppa allt och jag kan andas. När jag är här så känns det som att luften inte riktigt räcker till. Jag har haft två underbara veckor med showskolan gänget, det känns lite jobbigt att lämna er. Våra onsdagar på flamingo, glassätning på maxim, bilturer med sverigeflaggan och gårdagens urflippde kväll på s2. Om det är några man verkligen kan vara sig själv med så är det med er. Kommer tillbaka i höst och då får vi styra upp onsdagarna igen, annars jävlar!!! :)
Hade riktigt roligt inatt med, lite blandade känslor där också. Jag är ju så rädd för att bli kär, pratade med frida i eftermiddags och kom in på evig kärlek. Jag hörde mig själv säga att jag inte tror på evig kärlek, hann inte tänka på vad som flög ur min mun, men sen frågade jag mig själv det och nej, jag tror inte på evig kärlek, jag är livrädd för att bli kär igen. När jag tänker tillbaka på saken så vet jag inte om det är värt smärtan.
Ibland kan jag komma på mig själv att jag sitter och tänker, tänk om jag inte hade gjort det, hur hade det sett ut då? Om jag nu tänker att jag slösat 2 år av mitt liv på någonting, var det verkligen värt det? Men om man inte försöker så vet man inte. Jag måste verkligen börja tänka över mina val av killar. Det kanske stämmer som mamma alltid har sagt, att mannen i mitt liv kanske inte är längre bort än en väldigt god vän. Men då tänker jag att jag inte vill sabba den vänskapen för att se om det faktiskt kan stämma. Nu känner jag att jag börjar spåra ur.
I onsdags hamnade jag på en efterfest med ett gäng hokey killar. Kan inte nämna några namn, för det visade sig att killen hade flickvän. Jag har en förmåga att hitta killar som man verkligen inte ska hitta. Hade jätte kul, men blir lite irriterad över att det inte är första gången heller. Är det hur okej som helst att man bara flörtar med andra, när man redan är tillsammans med någon? Hur ska man kunna lita på er killar när ni gång på gång bevisar motsatsen?? Fan skärpning!! Nu menar jag inte att det bara gäller killar. Man ska inte vara tillsammans med någon om man inte kan hålla sig till den personen. Jag trodde jag visste vad kärlek var men nu vet jag inte längre. Måste bara tillägga att jag har ett samvete och att jag inte gjorde något med den här personen.
Klockan är 00:40, det jag kände i börjar har nu övergått till ilska. Varför sitter jag i 40 minuter och skriver om något som jag VET gör mig skogstokig och som får mig att slitas i stycken innifrån? Jag har skrivit det varje dag i snart 9 månader och jag skriver det igen, du är inte värd mina tårar.
Vem skulle du bli utan den där cigaretten i handen? En ilsken bitter irriterad konstant uppe i varv kärring.
Kommentarer
Postat av: sara
Du är klok. Det enda som ligger ivägen är känslor. Jag vet precis. Men det är bara att inse att så länge det är det man känner som styr så är det nästan omöjligt att göra något annat. Ja men verkligen, killar skärp er! Hur kan man vara så dum i ett förhållandee att man inte ens fattar vad det går ut på. Nu blir jag också arg! Stå på dig! STOR förstående kram! Jag är lika dummer som du i situation svårfångad didot. IDIOTER!
Trackback
