Sara Lundgren

90 år är ca 32 850 dagar. Och det är 788 400 timmar. Jag förstår inte hur länge vi ska leva. Marte kom nyss in genom dörren och det enda hon sa när jag beklagade mig över detta var: "Är det intressant sara? sedan skrattade hon.
Jag förstår inte vad jag ska göra alla dessa timmar? Jag har redan levt i ca 7665 dagar och hunnit med så otroligt mycket. Det jag inte riktigt förstår nu är varför folk stressar så mycket. Om  vi nu inte dör i förtid så har vi ju bevisat gott om tid. Om vi inte hade tid och pengar, hur skulle allt se ut då?

Har lite lägenhets problem. Eller inte det heller. Vi är kanske bara lite oense. 2 av tjejerna i kollektivet flyttar ut sista aug och jag och johanna hade tänkt bo kvar. En av tjejerna som flyttar ut sista aug hade två vänner som ville bo hos oss. Det lät som en ganska fin ide, eftersom jag och johanna behöver ha två till som bor i lägenheten för att ha råd att bo kvar. Vi har två rum, ett större med 3 fönster och ett mindre med 1 fönster, vardagsrum och kök. Tjejerna som ville flutta in hos oss hade tydligen blivit lovade av en av tjejerna som åker hem i aug, att få det större rummet, för dom skulle ha med sig en säng till, för som det är nu så är det bara 120 säng i båda rummen. (vi har bott i lägenheten i ett halvår och klarat oss på det, att dela 120 säng på två.) Tjejen som äger lägenheten ringer mig, eftersom det är jag som står på kontraktet och frågar om detta är okej, att tjejerna kommer 1 sept och hyr med oss och att dom får stora rummet. Jag ringer upp en av tjejerna som ska åka hem i aug och som tydligen hade lovat bort det stora rummet, för att få en förklaring och nr till en av tjejerna som vill flytta in i sept. Det hon säger då är att hon inte vill blanda sig i det, för hon flyttar ändå ut innan dom kommer. (Bra att du redan har lagt dig i och lovat bort det stora rummet redan, när det inte ens är du som står på kontraktet eller ska bo kvar då????? Tänker jag..) Sen ringer jag upp september tjejen och hon och hennes kompis är väldigt glada att få bo hos oss, eftersom våran lägenhet har så bra läge, låg hyra och bra på många andra sätt. Jag hade fått höra att dom hade en annan lägenhet på G ifall dom inte fick den här så jag frågar lite om den, men tydligen så skulle dom bara på visning på en lägenhet på måndag. (man kan få gå på 50 visningar på en vecka om man nu tycker det är kul, men det är väldigt svårt att på boende i Olso. Så att gå på visning och att ha en lägenhet på G är inte riktigt samma sak..) Jag går rätt på sak och säger som det är att jag hade hört att dom hade blivit lovade det stora rummet, men att det var det lilla rummet som vi hyrde ut, ifall någon var intresserad. (Fattar inte varför jag ska ha det lilla rummet. När det är jag som har letat boende åt 4 personer i ett par månader, typ själv mer eller mindre och fixat lägenheten, haft kontakt med tjejen som äger den och pratat och diskuterat deposition. Jag har bott i den i ett halvår och står på kontraktet, och behöver nu ha två till som kan bo där och då är det det lilla rummet som är det rummet som gäller. VAD ÄR PROBLEMET!) Tjejen skulle prata med sin kompis och ringa tillbaka senare idag. Hon sa att det inte var lika aktuellt då kanske, eftersom dom hade blivit lovade det stora rummet. Om det är någon som ska lova henne något om hur fan hon och hennes kompis ska bo så är det absolut jag, eftersom det är jag som står på kontraktet. VAD ÄR PROBLEMET!

Om nu tjejerna inte vill ha lilla rummet, så ska jag hitta ett boende från 1 sept, helst i ett kollektiv eftersom det är billigast. Johanna behöver också en lägenhet, men jag har tröttnat på att aldrig kunna göra någonting själv utan att man måste tänka på andra hela tiden. Jag behöver en lägenhet och jag ska hitta en. Man får inget gratis i den här världen och man kan inte leva på andra människor och leva på att andra människor "fixar". Det får vara slut på att vra hygglig nu. Den enda som blir lidande av det är ju jag.

Om nu någon skulle ta illa upp efter det här så är det inte mitt fel, för jag har verkligen förklarat hur jag menar. Sen kan man ju gå och tycka att jag är barnslig, omständig och patetisk, men tacka mig när vi kanske bor i stora rummet eller när vi har en annan lägenhet. Om det fortfarande inte passar så får det vara.

Jag är inte sur, jag är bara lite matt.