Lite upprörd bara.
Lunginflammationen borde vara över snart, halsflussen med kan man tycka, sen har jag åkt på en enkel liten förkylning också. Sitter och snorar och hostar. Känns som det inte finns så många fler sjukdommar jag kan få just nu. Har lite M-kli också, kanske måste gå på ett kärt A-besök i morgon och leta bland hyllorna efter något hjälpsamt medel. Kan det här vara ett tecken på att jag inte tar hand om min kropp? Kanske. Måste verkligen börja skärpa mig om jag ska överleva 30.
Showskolan är igång igen, fullt ös med 150 ivriga barn. Jättekul med ganska slitsamt åt kroppen. Speceillet när kroppen bara skriker efter att få vila. Jag tröttnar på att vila. Det hade varit en helt annan sak om man hade haft en karl som man kunde krypa tätt intill och mysa med. Men eftersom karlar medför massa problem så får man försöka klara sig utan!
En av våra vanliga pratstunder på lunchen idag var just tjejer och killar, vilka som var dom krångligaste? Jag har ju lite svårt att lita på killar och anser då att det är dom som har kommunikations problem. Och det där med att veta vad man vill, att vela sig fram genom livet, att bara ta en dag i taget och allt det där. Dom tror att dom kan köra sitt race och bara köra över allt och alla, leka med känslor och riva upp gamla sår utan att det tar skada. Men hur vore det om dom tänkte ett steg längre. Nu syftar jag inte på någon speciel, fast man kan tro det.
Jag känner att jag har tappat så mycket förtroende för så många människor den senaste tiden. Är det jag som har förändras och tiden bara står still här, eller vad är det som har hänt. Tydligen så bestämmer man inte över sitt eget liv längre, utan det är andra som gör det. "måste bara fråga", "ska fråga", "vet inte vad dom ska göra", "kanske det", "kan inte bestämma mig nu..", "jag och..".. Jag bestämmer över mig själv och bara mig själv. Jag behöver inte veta vad halva jorden ska göra innan jag kan bestämma mig hur jag vill göra.
Jag tycker det är tråkigt att förlora vänner, men dom vännerna som är mina riktiga vänner, dom förlorar jag inte bara sådär. Däremot kan jag absolut hålla med om att man kan börja tröttna på vänner som bara är vänn med en "när det passar..." . När man inte har något annat för sig så duger man, annars så finns det alltid viktigare vänner, viktigare saker.
Och till sist så är jag irriterad på att folk går och mår dåligt över hur dom mår, vart dom jobbar, vart dom bor, det mesta. Det finns en enkel lösning och det är att göra någonting åt saken. ta reda på varför man mår dåligt och ändra på det, byta jobb eller att flytta. Hur svårt ska det behöva vara? Orkar inte höra massa klagomål på saker som man faktiskt kan ändra på... Den dagen du ligger där och är döende, det är kanske en av gångerna du inte kan välja.
Jag är inte arg och jag syftar inte på någon speceill person, utan jag är bara lite upprörd över allt jag har sett, hört och upplevt dom senaste veckorna. Vart är allt påväg?
Vänskap vara inte för evigt av sig själv, man måste vårda vänskapen för att den ska överleva... Och kärlek, jag vet inte längre om det finns kärlek som kan hålla hela livet..
Showskolan är igång igen, fullt ös med 150 ivriga barn. Jättekul med ganska slitsamt åt kroppen. Speceillet när kroppen bara skriker efter att få vila. Jag tröttnar på att vila. Det hade varit en helt annan sak om man hade haft en karl som man kunde krypa tätt intill och mysa med. Men eftersom karlar medför massa problem så får man försöka klara sig utan!
En av våra vanliga pratstunder på lunchen idag var just tjejer och killar, vilka som var dom krångligaste? Jag har ju lite svårt att lita på killar och anser då att det är dom som har kommunikations problem. Och det där med att veta vad man vill, att vela sig fram genom livet, att bara ta en dag i taget och allt det där. Dom tror att dom kan köra sitt race och bara köra över allt och alla, leka med känslor och riva upp gamla sår utan att det tar skada. Men hur vore det om dom tänkte ett steg längre. Nu syftar jag inte på någon speciel, fast man kan tro det.
Jag känner att jag har tappat så mycket förtroende för så många människor den senaste tiden. Är det jag som har förändras och tiden bara står still här, eller vad är det som har hänt. Tydligen så bestämmer man inte över sitt eget liv längre, utan det är andra som gör det. "måste bara fråga", "ska fråga", "vet inte vad dom ska göra", "kanske det", "kan inte bestämma mig nu..", "jag och..".. Jag bestämmer över mig själv och bara mig själv. Jag behöver inte veta vad halva jorden ska göra innan jag kan bestämma mig hur jag vill göra.
Jag tycker det är tråkigt att förlora vänner, men dom vännerna som är mina riktiga vänner, dom förlorar jag inte bara sådär. Däremot kan jag absolut hålla med om att man kan börja tröttna på vänner som bara är vänn med en "när det passar..." . När man inte har något annat för sig så duger man, annars så finns det alltid viktigare vänner, viktigare saker.
Och till sist så är jag irriterad på att folk går och mår dåligt över hur dom mår, vart dom jobbar, vart dom bor, det mesta. Det finns en enkel lösning och det är att göra någonting åt saken. ta reda på varför man mår dåligt och ändra på det, byta jobb eller att flytta. Hur svårt ska det behöva vara? Orkar inte höra massa klagomål på saker som man faktiskt kan ändra på... Den dagen du ligger där och är döende, det är kanske en av gångerna du inte kan välja.
Jag är inte arg och jag syftar inte på någon speceill person, utan jag är bara lite upprörd över allt jag har sett, hört och upplevt dom senaste veckorna. Vart är allt påväg?
Vänskap vara inte för evigt av sig själv, man måste vårda vänskapen för att den ska överleva... Och kärlek, jag vet inte längre om det finns kärlek som kan hålla hela livet..
Kommentarer
Postat av: pylva
I hear you girl! du säger det så bra! det finns inget mer att säga jag är med dig hundra procent! kära nån, va skönt det känns att bara läsa det så och se att jag är inte den enda som har exakt den åsikten, eller vad amn ska kalla det, pussar och kramar, du är värd allt det bästa!
Trackback
