Sara Lundgren

Tog upp allt igår.
Och nu sitter jag här, efter knappt en timmes sömn inatt och gråter och känner mig helt vilsen.
Önskar att jag inte hade tagit upp det.
Men då hade jag inte fått veta sanningen.
Grymma sanningen.
Han ser ingen framtid.
Han hoppas på att han kommer att få ett bättre förhållande någon gång.
Han kan knappt stå för att säga att han älskar mig.
Jag tycker om honom så mycket mer än vad jag får tillbaka.
Än vad jag någonsin kommer att få tillbaka.
MEN JAG VILL INTE SLÄPPA TAGET.
Fan också.
Kan inte någon komma hit och reda ut skiten jag har i huvudet.

Hur mycket tårar har man?
Orkar inte gråta mer.
Vill inte förlora dig.
Och det är så nära. så nära...

När jag var i grekland så hoppades han på mycket, vi pratade om att flytta ihop, han nästan lovade mig det om jag kom hem, vi pratade om att sticka utomlands i sommar... vad hände. Ingenting.
Och jag, dum som jag är, går ju på det. Big misstake!

Jag vet att det här kan vara slutet för oss. Men jag vill få det att fungera. VILL. Går det??

Hjälp!
Kanska lika bra att packa ihop mina saker och lämna nykeln.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Om vi bara kunde prata om det och lösa det, men har man bestämmt sig så har man väl det.
Man kan inte vara tillsammans med någon om det inte finns känslor.

Måste ut och ta en cigg. Räddaren i nöden.
Life goes on, jag tror inte ens på det längre.
Fan också.