Man kan vela
"Du kan väl höra av dig om du är i närheten nån dag så kan vi kanske ta en fika?"
Allt på en gång eller stendött, slår aldrig fel. Det är då man får beslutsångest.
Eller så kan man säga att man börjar vela. Fast senast idag kom jag på att jag har slutat vela och börjat ge saker en chans i stället - velar man för mycket över en sak, så vill man inte ha det tillräckligt mycket. Men detta menar jag mycket....
Man kan vela över en tröja man ser i en butik och tänka "hm..ska jag köpa den..hm" - börjar man vela men köper den, så kommer man atagligen inte använda den så mycket.
Sen kan man vela om saker man ska göra "ska jag gå hem till honom, eller ska jag bara vara hemma..hm.." - när man tillslut har velat klart, så kanske den där personen man skulle hem till, har hunnit åkt någon annanstans.
Kärlek kan man vela om, mycket och länge..."vill jag verkligen vara tillsammans med honom, orkar jag gå igenom allt en gång till....hm.." Velar man för länge så kan man förlora allt man kanske kunde ha.
Det jag menar är att jag inte orkar vela mer - jag har slösat för mycket tid på det redan.
Jag har gett dig så många chanser - blivit sårad så många gånger - men jag vet att det fortfarande finns nånting kvar - och jag tror på att människor kan förändras.
Om det är meningen - så blir det så.
