IIIIIiiiiiiisssscccchh!
Måste få ventilera lite. Jag är så förbaskat trött på alla jävla skit papper jag måste fylla i, kassakort, arbetsgivarintyg från senaste 12 månaderna, vilket för min del innebär ett heltidsjobb att bara ta kontakt med alla jobb, norge, och 3 andra jobb i sverige under de senaste 12 månaderna... och försöka få fingrarna ur röven på folk att skriva i ordning ett intyg, som jag sedan ska skicka vidare till nästa ställe där mina papper ska ligga i ännu fler dagar-veckor-månader och sedan tillslut, så kanske jag får lite pengar..Dagens värsta var i alla fall när jag ringde till arbetsförmedlingen för att be dom kolla upp vilken dag jag skrev in mig och anmälde mig som arbetssökande. Damen som svarade kunde inte ens gå till närmaste dator, knappa in mitt person nummer i något enkelt litet program och sedan kolla vilken dag jag skrev in mig, sedan gå tillbaka till telefonen och meddela mig detta. NEJ då måste jag ringa tillbaka i morgon, eftersom hon inte kunde kolla upp det åt mig. HUR SVÅRT SKA DET BEHÖVA VARA!? Hon sa något om att hon satt vid en telefon som satt fast typ, men vafan, har dom inte råd med SLADDLÖSA telefoner eller? Inte ens när jag erbjöd mig att jag kunde ringa upp om 5 minuter så hon kunde kolla upp det, så gick det för henne.
KLIMAKTERIEKOSSA.
Inte nog med att man ska fylla i tiotusentrettiofem papper, så tokletar jag jobb också. Det är så enkelt att bara skicka ut CV överallt, men sen när man typ inte får svar från nån, så¨måste man ju ringa runt och att bara få komma fram o prata med rätt person på företaget är ju som att leta en tröja på Gina Tricot som inte alla andra har..
Jag börjar bli så jävla matt på det här. Tyvärr fick ju F ta all min ilska nyss, när han oskyldigt kom hem från jobbet och skulle springa iväg och träna... Förlåt för det!
Gjorde ett test på facebook också, något om "vad gör du i sommar?" test... efter att ha svarat alla frågor, fick jag resultatet "Du kommer bli deprimerad"....
Känns som jag simmar i papper just nu...
4 år senare, studenten
Känns som en evighet sedan, men ändå så nära.
Jag saknar mina Blemertar! Tur att jag har Ballarna, det är ju ganska lika.
Studenten - inge mer skolmat, inga lektioner man måste gå på, inga uppsatser som måste skrivas mer. Istället ställs det högre krav. Söka jobb, flytta, köpa busskort, laga mat, bli vuxen.
Fyra år senare och det känns som jag är tillbaka på noll igen. Söka jobb, flytta, köpt en cykel istället för busskort, laga mat och fortsätta bli vuxen..
Idag köpte jag en cykel, en vit kärringcykel med sju växlar och cykelkorg fram - Otroligt vacker cykel! Fredrik frågade om jag kände mig vuxen, sa nej, men nu såhär ett par timmar efteråt så känns det faktiskt jätte vuxet!
Studenten i morgon, min kusin ska ta studenten. För bara några år sedan så var hon så mycket mindre än mig, men nu är hon helt plötsligt en person till som söker jobb och helt plötsligt så blev hon nästan lika vuxen som jag..
Jag börjar faktiskt bli lite mer vuxen än vad jag var för något år sedan, jag har en egen cykel, jag pensions sparar, jag har ett ICA kort (som är borttappat), tackade vänligt nej till en onsdag på flamman och börjar bli seriös.
Inte seriös som i att jag inte kommer vilja spåra ur mer, eller kunna få knäppa ryck, för det kommer jag nog aldrig att växa ifrån.
Studenten, välkommen in i vuxenvärlden - It's just the beginning!
P.s Jag har fortfarande bara en räkning jag betalar varje månad, så riktigt så vuxen är jag inte.. men det står nog inte på.. hoppas jag...inte att jag vill betala fler räkningar, helst skulle någon annan kunna få betala dem, men med fler räkningar kommer fler saker...och dom sakerna är bra.
Nu yrar jag igen. Förlåt! Sova sova..
