No comments.
Fyttirackarns skit piss.
Jobbet, no comments.
Jag trivs fan inte med skiten. Fan att det alltid ska vara så svårt, när det gäller så mycket. Just nu är jag mest irriterad över att jag ska upp halv 10 i morgon och stå och få cpdamp över pissapskiten, räkna ner timmar och fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Orkar inte hålla på såhär och gå och lägga mig och känna, "fy fan ORKA!!!"... inge kärlekslivs krångel utan snarare arbetssituations-krångel.
Suck. Håller på och försöker styra upp lite roligt onsdags fylleslag till i morgon. Lite kul måste jag fan få ha, annars kommer jag ALDRIG orka med mig själv just nu. När man har mycket att göra och det känns som man stressar ihjäl sig, då går allt så fort och man hinner inte tänka på massa skit. Men självklart så kan man inte få välja.
Sommaren för två år sedan, när det vad showskole onsdag på s2 hela sommaren, det var fan riktigt kul. Pissskit tiden när man mådde dö dåligt och var olyckligt singel var också skitbra för alkohol levern, då blandade man ihop allt och allt blev sådär rörigt, fast på ett bra sätt. Blev ju lyckligare av det. Nej, jag är inte vuxen, snarare ganska omogen. Låt mig vara det! OKEJ!? Och den där vintern, med revyn och fre-lördag, efterfest och direkt till maxim för att ha dubbelföreställning. Nog orkade man då, har vi bara tappat stinget? Eller håller vi (usch och tvi)på att bli vuxna?
Och inte för att det ska räcka med allt det där, så blev en rolig weekend förvandlad till en grabbresa..så tack och välkommen åter. Så nån Thailands resa till vintern kommer säkert inte heller bli av. Nej men visst. Mycket snack, liten verkstad. Hur svårt är det för folk att få tummen ur? Eller handlar det bara om att folk inte vill? Ännu värre...ÅKER VÄL SJÄLV DÅ!
Och så har jag bara en cigg kvar. Dålig planering från min sida.
Tack Anonym!
Ask yourself...
1. är det bara för att en person gör nåt roligt en dag i veckan eller finns det mer underliggande hos dig?
2. vad vill DU?
3. Hur vill DU att ditt liv ska se ut?
4. vad vill DU göra innan du skaffar barn?
5. Den relationen du måste vårda mest i livet är den med dig själv för hur du än gör i livet, vart du än vänder dig så kommer du alltid att leva med dig själv. det kommer du inte ifrån.
6. vad behövs för att du och DU ska vara lycklig?
Jobbet, no comments.
Jag trivs fan inte med skiten. Fan att det alltid ska vara så svårt, när det gäller så mycket. Just nu är jag mest irriterad över att jag ska upp halv 10 i morgon och stå och få cpdamp över pissapskiten, räkna ner timmar och fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Orkar inte hålla på såhär och gå och lägga mig och känna, "fy fan ORKA!!!"... inge kärlekslivs krångel utan snarare arbetssituations-krångel.
Suck. Håller på och försöker styra upp lite roligt onsdags fylleslag till i morgon. Lite kul måste jag fan få ha, annars kommer jag ALDRIG orka med mig själv just nu. När man har mycket att göra och det känns som man stressar ihjäl sig, då går allt så fort och man hinner inte tänka på massa skit. Men självklart så kan man inte få välja.
Sommaren för två år sedan, när det vad showskole onsdag på s2 hela sommaren, det var fan riktigt kul. Pissskit tiden när man mådde dö dåligt och var olyckligt singel var också skitbra för alkohol levern, då blandade man ihop allt och allt blev sådär rörigt, fast på ett bra sätt. Blev ju lyckligare av det. Nej, jag är inte vuxen, snarare ganska omogen. Låt mig vara det! OKEJ!? Och den där vintern, med revyn och fre-lördag, efterfest och direkt till maxim för att ha dubbelföreställning. Nog orkade man då, har vi bara tappat stinget? Eller håller vi (usch och tvi)på att bli vuxna?
Och inte för att det ska räcka med allt det där, så blev en rolig weekend förvandlad till en grabbresa..så tack och välkommen åter. Så nån Thailands resa till vintern kommer säkert inte heller bli av. Nej men visst. Mycket snack, liten verkstad. Hur svårt är det för folk att få tummen ur? Eller handlar det bara om att folk inte vill? Ännu värre...ÅKER VÄL SJÄLV DÅ!
Och så har jag bara en cigg kvar. Dålig planering från min sida.
Tack Anonym!
Ask yourself...
1. är det bara för att en person gör nåt roligt en dag i veckan eller finns det mer underliggande hos dig?
2. vad vill DU?
3. Hur vill DU att ditt liv ska se ut?
4. vad vill DU göra innan du skaffar barn?
5. Den relationen du måste vårda mest i livet är den med dig själv för hur du än gör i livet, vart du än vänder dig så kommer du alltid att leva med dig själv. det kommer du inte ifrån.
6. vad behövs för att du och DU ska vara lycklig?
På en stol - i ett rum
.......Fy fan.
Suck.
Man klagar när man inte har något jobb och känner att man vill få lite ordning på livet, när man sen har jobb så blir det inte mer ordning, utan jag börjar sväva runt i mina tankar. Oslo. Oslo. Oslo.
Direkt jag får ett hugg och känner "fy fan vad allt bara är skit", så flyger tankarna tillbaka till Oslo. Allt var så skönt, det kanske låter kasst, men jag kunde faktiskt andas. Jag trivdes så jävla bra i den staden, med allt, staden, vännerna, jobbet och alla urspårade dagar och kvällar. Kanske mest för att jag kände mig så långt borta från allt som har med den här staden att göra. Jag hade ångest för att boka bussbiljett till stan och kände en otrolig lättnad att sitta på bussen hem igen. Drömmer mig ofta tillbaka till Sandefjord, när jag och Cissi tog en impulsresa, när vi sitter på klipporna och bara njuter av stunden. Eller när vi går på lina i slottsparken och blir jagad av den där mannen. Och veckorna då vi tog en färja ut på en av öarna i Oslo fjorden och låg på klipporna och drack pils med hela gänget. Impulskvällarna när vi stack ner på stan efter jobbet och drack massa pils, sjöng karaoke och fuldansade till tidigt på morgonen. När jag och Cissi stod och lyssnade på Halelulia gatuspelaren, Peter på lördag natt klockan tre. Eller alla dom gånger jag rullat ner för gatan från mitt jobb för att skynda hem till Cissi och vårat seriemaraton, med Paradise Hotel, den danska, OC, Greys och Gossip Girl. Saknar dom underbara klasserna med Funk, Jazz och tidig Dansaerobics. Efter jobbet, när jag och Solveig satt oss och spelade Backgammon o drack pils, nere på puben på hörnet, precis över gatan från vårt jobb. Palla äpplen-kvällen. Saknar allt.
Vet inte om jag redo för det här. Gå upp, jobba, komma hem, laga mat, se på tv, sova.
Saknar att känna lättnaden när jag vaknar. Vart tog min livsgnista vägen? Dom där kvällarna i november, vart tog ni vägen?
Jag ger och ger men ibland känns det inte som man får något tillbaka.
Kärlek - hur mycket är man beredd på att offra för kärlekens skull?
.....och allt det här, bara för att en person bara gör det som är roligast och glömmer andra.
Suck.
Man klagar när man inte har något jobb och känner att man vill få lite ordning på livet, när man sen har jobb så blir det inte mer ordning, utan jag börjar sväva runt i mina tankar. Oslo. Oslo. Oslo.
Direkt jag får ett hugg och känner "fy fan vad allt bara är skit", så flyger tankarna tillbaka till Oslo. Allt var så skönt, det kanske låter kasst, men jag kunde faktiskt andas. Jag trivdes så jävla bra i den staden, med allt, staden, vännerna, jobbet och alla urspårade dagar och kvällar. Kanske mest för att jag kände mig så långt borta från allt som har med den här staden att göra. Jag hade ångest för att boka bussbiljett till stan och kände en otrolig lättnad att sitta på bussen hem igen. Drömmer mig ofta tillbaka till Sandefjord, när jag och Cissi tog en impulsresa, när vi sitter på klipporna och bara njuter av stunden. Eller när vi går på lina i slottsparken och blir jagad av den där mannen. Och veckorna då vi tog en färja ut på en av öarna i Oslo fjorden och låg på klipporna och drack pils med hela gänget. Impulskvällarna när vi stack ner på stan efter jobbet och drack massa pils, sjöng karaoke och fuldansade till tidigt på morgonen. När jag och Cissi stod och lyssnade på Halelulia gatuspelaren, Peter på lördag natt klockan tre. Eller alla dom gånger jag rullat ner för gatan från mitt jobb för att skynda hem till Cissi och vårat seriemaraton, med Paradise Hotel, den danska, OC, Greys och Gossip Girl. Saknar dom underbara klasserna med Funk, Jazz och tidig Dansaerobics. Efter jobbet, när jag och Solveig satt oss och spelade Backgammon o drack pils, nere på puben på hörnet, precis över gatan från vårt jobb. Palla äpplen-kvällen. Saknar allt.
Vet inte om jag redo för det här. Gå upp, jobba, komma hem, laga mat, se på tv, sova.
Saknar att känna lättnaden när jag vaknar. Vart tog min livsgnista vägen? Dom där kvällarna i november, vart tog ni vägen?
Jag ger och ger men ibland känns det inte som man får något tillbaka.
Kärlek - hur mycket är man beredd på att offra för kärlekens skull?
.....och allt det här, bara för att en person bara gör det som är roligast och glömmer andra.
