Sara Lundgren

Varför kan man inte bara få vara lycklig i alla fall i ett par dagar? Nej, självklart så kommer det upp något annat och man faller ner i skiten igen. När jag äntligen har bestämmt mig för något jag ska göra i två HELA år framöver, vilket för mig är en ganska stor bedrift, med tanke på att jag är en göra-det-jag-trivs-med-för-stunden människa, självklart så kommer något annat upp, så jag får ångest och "vad fan håller jag på med" känslor.
Trodde vi hade förstått varandra och var inne på lite samma spår. Men dagens utflykt och flera "jag" tänkande fick mig att bara vilja gråta och krypa ner under täcket - länge.
Jag vill inte brådska allt, jag vill att det ska fungera den här gången, jag vill känna att det är rätt, när det är rätt. Inte bara, bara för att, bara..

Mår åter igen som skit. Så lite behövdes det.
Varför måste man ha så bråttom med något som man har så många år på sig att njuta av?
Alternativ att man kör på och gör det man vill och kanske förlorar något på vägen, eller alternativ lugna ner sig lite och göra det tillsammans när det känns rätt..

Jag tänker inte förlora något den här gången.
Jag ska fan flytta till husvagn!

Att allt helt plötsligt kan kännas SÅ bra. Skratta och känna att man menar det. Andas in och känna lugnet.
Hade en toppenkväll igår med båtåkning till Falun och Harrys, längesedan jag trivdes så bra och hade så kul..
I morgon går tåget ner till Stockholm med mina underbara Ballar! Dansa ska vi göra och flumma sådär lagomt mycket som vi är bra på! Fasiken va skönt att komma bort lite..
Fyra nätter utan dig, känns skönt att du inte är så långt bort den här gången!
"And it's only gonna make me strong..."